....................

Jag blir så trött på allt.. Och alla. Jag ger alltid 100 % för dom jag tycker om.. men sedan får jag aldrig något tillbaka. Känns det som. Jag vet inte om jag kräver mycket, det kan mycket väl vara så. Men detta hindrar ju inte att jag känner på detta viset. Jag är trött på att bli sviken. Jag är trött på att alltid komma sist när man funderar på vem man ska umgås eller göra något kul med. Jag är trött på att betyda nada för de personer som jag egentligen skulle betytt mest för.

Det är inte så att jag inte älskar er.. det gör jag. Mycket mer än ni tror. Men det gör så ont. Ont i hjärtat av att veta att man ses som det där som alltid finns till hands när det är nåt problem, och sedan skiter vi i honom medans vi hittar på nåt kul med andra.

Jag mår dåligt av detta. Det vet ni också. Som vänner, så vet ni hur jag fungerar. Jag har sagt hundratals gånger att jag får ångestliknande humör när jag blir ignorerad och lämnad utanför. Jag vet. Jag är psyco.. Ångest är väl kanske ett starkt ord, men jag mår dåligt då..

Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra.. jag orkar inte ha det såhär.. om ni inte börjar visa mig respekt, ja då får jag väl försöka hitta nya vänner. Men jag vill inte.. Fast som sagt.. jag orkar inte. Ni får bli hur arga som helst.. eller reagera hur ni vill.. Såhär känner jag.. och det tror jag att ni är väl medvetna om..

Kommentarer
Postat av: Lina

Du ska inte känna så. Ifall du ändå känner så, då ska du ju skaffa nya vänner <3

2009-05-22 @ 03:34:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0